 |
Glemmingebros historia sträcker sig långt tillbaka
i tiden, ända tillbaks till istiden. Det vittnar Klövastenen om.
Många är de historiska vingslagen, men det är ändå i nuet
som vi skall leva och fungera tillsammans.
Här råder lugn och trygghet med ömsesidig respekt för
varandra. Vi slår vakt om vår bykänsla, service och företagsamhet.
Detta gör vi bland annat genom vårt byalag, där alla i byn är välkomna i genmenskapen.
Glemmingebros mångsidighet
Här finns grundskola och fritidshem för klasserna 1-3, bykrogen Räfsan med dagcentral och kommunal barnomsorg, föräldra-
kooperativ förskola, bibliotek, datortek, fritidsanläggningar, livsmedelsaffär, gatukök, antikhandlare, byggservice m.m.
Inom Ystad kommun är skolan i Glemmingbro den enda skola som under flera år arbetat med miljöfrågor. Det har lett till certifiering och så kallad “Grön flagg”.
Företagen tillsammans med trogna kunder bidrar till en levande by.
Glemmingebro har ett starkt föreningsliv med idrottsförening, Röda korskrets, Scouter, Lottakår, PRO m fl.
Glemmingebro är den lilla byn som sakta växer. Närheten till strand och bad, strövområden, golfbanor, konst och kultur och annan rekreation gör Glemmingebro till den perfekta byn att leva och bo i.
Många olika former av boende finns här som t ex lantbruk, nybyggda villor, gamla korsvirkeshus och nya spännande bo-projekt som ”del i hästgård” (Stamåkra).
Det framgår av mångfalden av företagande att här finns en stark framtidstro att både bo och verka i bygden.
Här finns bredband som gör det möjligt att arbeta med hela världen som arbetsfält.
Från Glemmingebro är det nära till Ystad, Simrishamn, Tomelilla, Malmö/Lund och Köpenhamn. Vi har även nära till kontinenten antingen via Sturups flygplats eller via Öresundsbron.
Folkmängd tätort: (2005) 349 invånare
Inom Glemminge församling: ca 600
Area: (2005) 48 hektar
Landskap: Skåne
Län: Skåne län
Kommun: Ystad kommun
Läge: 55°27′N 14°01′O / 55.45, 14.017
Du kan läsa den här:
Lite historia
Glemmingebro stationssamhälle, beläget i Ingelstads härad, dåvarande Kristianstads län, uppstod efter tillkomsten av Ystad-Gärsnäs järnväg (YGJ) år 1894 (denna uppgick 1905 i Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs järnväg, YGStOJ). Järnvägen nedlades 1970.
Glemmingebro tillhörde ursprungligen Glemminge kommun, vilken 1952 sammanslogs med Bollerups, Ingelstorps, Tosterups och Övraby kommuner till Glemmingebro kommun. År 1971 upphörde Glemmingebro kommun, varvid förutvarande Glemminge och Ingelstorps kommuner tillföll Ystads kommun, och därigenom överfördes till dåvarande Malmöhus län. Övriga delar av Glemmingebro kommun uppgick i Tomelilla kommun, dåvarande Kristianstads län.
I Sverige användes milstenar från 1649 års Gästgivarordning till för att markera avstånd längs landsvägar och senare häradsvägar. Genom stormaktstidens ökande centralförvaltning och ökande resande, hade belastningen på allmogens skjutsplikt nått outhärdliga nivåer och en lindring var oundgänglig. Det skedde genom att Kronan införde (och strikt tillämpade) traktamenten och resepenningar till sina ämbetsmän, vilket i sin tur skapade behov av kunskap om avstånd i landet. Tidigare användes landskapsmilar, som skiljde sig från landskap till landskap. Att överge de gamla bekanta och erkända olika landskapsmilarna och övergå till en enda gemensam mil, krävde konkreta och erkända markeringar som kunde vinna allmogens förtroende. Lösningen blev milstolpar, något som funnits i Europa under Romartiden och därefter i Danmark under 1500-talet. Vanligen sattes en större stolpe upp vid varje hel mil, och mindre stolpar som markerade halva och fjärdedels mil. På sina håll sattes två trästolpar upp på helmilplats, en på var sida av vägen. Det är då svensk gammal mil som avses, vilket motsvarade 18000 alnar, alltså cirka 10 688 meter.
Hämtat från Wikipedia
Historien om "Klövasten"
Om man kör från Ystad mot Glemminge ser man ute i åkern en stor och mäktig sten kluven i två delar. Denna sten kallas Klövasten och är troligen ett minne från istiden. I folktron finns det olika sägner om hur den kommit dit. En av dem är denna:
"En trollkäring från Bornholm tyckte sig höra klockklangen från Glemminge kyrka. Den tålde hon inte. Hon tog sitt strumpeband, band detta om en jättestor sten och slungade denna mot kyrkan i Glemminge. Men solen höll just på att stiga upp på himlen. Trollkärringen tålde inte solen och kraften i hennes arm avtog. Det blev inget bra kast. Stenen hamnade en bit från kyrkan. Strumpebandet drogs åt vid kastet, så att stenen klövs mitt itu.
När stenen luktar ärtsoppa eller nybakat bröd går bitarna samman.
En gång befann sig en skräddare i gången mellan bitarna just som dessa slogs ihop. Han blev platt som en pannkaka. Hans barn kallas sedan för plättarna."
Riksantikvarieämbetets version:
I en backe V om prästgården bodde i gamla tider ett troll vid namn Blåhatt. För hundra år sedan (1629) bodde på gården nr 1 här i Glemminge en bonde hvars namn var JönsYifvesson. Hans tvenne drängar gingo ut en julafton, väl druckne och togo hvar sin värja med sig såsom sed var i danska tiden manandes Blåhatt ut ur högen till att fäkta med sig. Men fastän de honom inte såg blefo de likväl såsom genom ett starkt väder förda ett godt stycke väg öfver Glemminge åkermark på en sten som kallas Klöfvasten på andra sidan om elfven. Och efter ett starkt snöfall inträffade måste de vada öfver elfven tillbaka igen och kommo hem först långt ut på natten, ganska förfrusna, lofandes sedan att aldrig vilja fäkta med Blåhatt. Om Klöfvesten berättas vidare att en bergsjungfru som bott i Hammarsberg i Ingelstorps församling slungat en sten för att med densamma krossa Glemminge kyrka. Men därtill ägde hon ej tillräcklig styrka ty stenen föll till jorden en half mil innan den skulle hafva nåt....
